Blandade känslor när jag ser detta..

Alltså my gooood! 
 
Kolla min mage för 2 år sen? 
 
Vill så gärna se ut så igen.. men sanningen bakom bilden är inprincip ätstörning och ortorexi :/ Jag gick ju ner en hel del det året, 12kg på 5 månader..
 

Vad gjorde jag då? Jo jag gick till och från jobbet varje dag (1 mil!!) varav 3-5dagar i veckan så gymmade jag en timme innan min prommis. 
 
Utöver det åt jag 500-800 kalorier per dag och INGA kolhydrater och extremt lite fett.. jag levde inprincip på bär, kvarg, kycklingsallad och Celcius.. Och det tanke på hur mycket jag rörde på mig så fattar jag inte att jag överlevde? Sjukt.. 
 
Jag minns att jag hade EN "ätardag" då jag fick unna mig något.. MEN då utmandade jag mig själv genom att tänka att "för att få äta chips ikväll måste jag gå en mil" tex... 
 
Det roliga är att många ser detta som en helt normal diet och tränings schema. Men det är inte hälsosamt, jag fick varken i mig tillräckligt med energi eller vitaminer och det slog verkligen tillbaka mot min kropp i form av massor av finnar, svullna ben, inflammation i benhinnorna med mera ..men jag trodde det var normalt.
 
Jag och mitt ex hade det lite svajigt under den här perioden och han visste inte vad han ville. På något vänster fick jag för mig att om jag blev snygg och så skulle han inte lämna mig. Förutom det försökte jag göra honom svartsjuk eller osäker genom att "inte verka så intresserad längre".. Men det fungerade ju såklart inte.. Jag tror tvärtom att jag gjorde det värre.. han tyckte ju om mig hur jag än såg ut.. det var ju förhållandet i sig som inte fungerade och hade jag lagt ner mer energi på att lösa våra problem istället för att vara besatt av hur jag såg ut och hållt allt det jobbiga inom mig så hade vi kanske kunnat få det att funka..
 
Men jag måste ju tänka såhär också, gud vilken läxa jag lärde mig? Idag har jag en mycket mognare inställning till hälsa och relationer. Jag vet att allt inte handlar om hur man ser ut utan hälsa kommer inifrån och det gäller även känslor, att låssas att man inte bryr sig osv löser inget, bara ärlighet mot varandra gör det.
 
 
Jag hoppas verkligen några av er (speciellt ni yngre) tar till er av det här så ni inte behöver gå igenom samma sak som jag, för det var verkligen en jobbig period med mycket ångest och  det tar lååång tid att tar sig ur .. än idag får jag lätt ångest om jag ätit "onyttigt" 
 
 
Kram och sköt om er! /F
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0